Vinter i Viken
  Jag tror att vi dras till hundar därför att de är de ohämmade varelser vi skulle kunna vara
om vi inte vore säkra på att vi visste bättre
 George Bird Evans
 
 
  Mys i soffan  
  Kram  


Eva - tikägare
"Humla är min livräddare, en riktig rehabiliteringshund. "

Jag, Eva, skaffade främst hund för att komma ut på promenader och återfå livsglädjen igen.

Våren 2002 sprang jag rätt in i "väggen" och drabbades av en djup utmattningsdepression. Vid 42-års ålder förlorade jag många av mina tidigare förmågor. Jag blev folkskygg och vågade inte gå utanför tomten, låg mest i min säng och mådde mycket dåligt. Uppvuxen med hundar och andra djur hade jag hela mitt vuxna liv längtat efter en egen hund igen. Heltidsarbete med mycket resor samt tre barn hade omöjliggjort detta. Nu var det dags omvärdera mitt liv. Skulle jag våga ta ansvar för en valp - skulle jag orka?

Humla blev vändningen för mig. Jag har fått så mycket kärlek och dagligt sällskap. Lärt känna så många nya människor. Gjort så många nya saker som jag aldrig hade gjort utan hund. Varje dag är det någon som behöver mig, som måste gå ut och som finns där och älskar mig precis som jag är. Det spelar ingen roll hur jag är, ser ut eller mår - jag är matte ändå. Utbrändhet är långvariga tillstånd som tar många år att läka. Med åren har jag börjat tillfriskna och är nu arbetsför till 50%. Hunden har varit min bästa (och enda) rehabilitering.

När jag valde rasen var det främst storleken, pälsen och användbarheten som avgjorde. Eftersom vi redan var 5 personer i Volvon och reser mycket, var en stor hund olämpligt. En liten minihund skulle aldrig männen i familjen gå ut med. En wheaten är mycket hund för storleken! De blir ca 45 cm över manken och väger 15-17 kg.

Att wheaten inte fäller pälshår är underbart med tanke på städningen. Men de drar in lika mycket smuts som alla andra hundar. Ett av barnen har haft lindrigt eksem och jag var fundersam över ev. allergirisk. Nu har wheaten gott rykte i detta fallet, utan att för den skull kallas för allergihund. Ingen i familjen eller bekantskapskretsen har reagerat allergiskt på Humla. Hon är en bra familjehund även om hon mest är en matte-gris.

Användbarheten och wheatens mångsidighet tilltalade mig. Som agronom har jag ett djupt intresse och behov av natur. Jag har provat många olika saker och det är inte hundens fel att vi inte nått elitklass ännu. Hon är mycket duktig i lydnad och eftersök. Agility och lek i naturlig terräng är också urkul. Vi promenerar dagligen längs havet i ur och skur. Eftersom jag två gånger krockat med rådjur ville jag träna eftersök. Hade en vision av att kunna göra nytta. Kanske kunna hjälpa ett djur som ligger och lider. Jag har JVs "blodlicens" och lägger egna blodspår. Att se en terrier gå fram i terrängen som en liten dammsugare är härligt. Noga och spårtrogen. Ivrig och uthållig. Viltspår ger mycket mental träning med naturlig belöning. En perfekt aktivitet för oss, även utan krockskadade rådjur.

Min sjukdom har gjort att jag inte klarar av att tävla. Tävlingsnerverna är alltför skakiga ännu, så därför har jag fått välja bort både utställning (utöver de första fyra) och brukshundstävlingar. Vi har ändå superkul ihop. Humla är min livräddningshund, och jag är Anita evigt tacksam som lät mig få köpa henne.

De egenskaper hon har och som jag anser är så bra att jag valt att para henne är främst hennes oräddhet och hennes lätthet att lära nya saker. Hennes temperament och stabilitet är mycket bra. Exteriört är hennes huvud ovanligt vackert och feminint. Pälsen är irländsk, glansig och vågig.

Humla har många lekkompisar. Hon går bra ihop med de flesta hundar. Hon är ganska ranghög och som Grynet säget "Ta ingen skit tjejer!" så sätter hon alltför närgångna hanar på plats.

Hon har egentligen inga nackdelar eller dåliga ovanor. Jo, en har hon. Hon smyger upp i mattes säng när jag somnat och ligger nära, nära utan att jag märker det. Som min vän hundinstruktören säger- "det beror på matte". Jo jag vet, men det bjuder jag på, det är så gôtt med en hund vid fötterna.

Läs mer om Lena - hanhundsägare Fortsätt

 

Höstpromenad

Promenad i bokskog om hösten. Den bästa avkoppling för kropp och själ.
Blodspår
Blodspår en bra aktivitet!
Päls före klippning
Pälsen är mjuk, silkig och veteblond.
  Created by EFoS Creative Consulting   Sidan uppdaterades av webmaster den 9 feb, 2008   e-post: info@vikenwheaten.se